for mycket...

Jag vill hem. Nu. Allt ar for jobbigt och komplicerat just nu. Jag orkar inte med sant har nu. Efter de senaste veckorna ar det sista jag behover en van som sviker. Vad hande? En av mina basta vanner har helt plotsligt bara stangt mig ute. Jag forstar inte. Och jag orkar inte ta tag idet. Det ar inte sa latt att prata med nagan som inte vill prata. Sa nu vill jag bara bort fran allt det har. Trodde aldrig att en kram av mamma kunde vara sahar efterlangtad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0