Being Johanna

Idag blev jag så arg på mina kollegor att jag började gråta (när jag blir riktigt, riktigt arg kommer tårarna och jag hatar det). Att dom är korkade och högervridna vet jag sen innan, men idag blev det bara för mycket. Har gått och samlat på mig massa känslor och känt mig lite nere i veckan, så kanske överreagerade jag men det skiter jag i. En av tjejerna berättade att hon kollat på kanal 5:s program nu när dom haft pridevecka och i och med det "vant" sig vid att se killar kyssa varandra. Sen säger hon "Ja, jag accepterar homosexuella, dom får göra vad dom vill bara jag slipper se det". Jävligt känsligt eftersom min mamma är tillsammans med en tjej. Så jag sa till henne att om man tänker så accepterar man ju faktikst inte det. Men det tyckte hon visst. Jag försökte få henne att förstå att hennes resonemang inte höll men hon tyckte att det var jag som var dum i huvudet. Sen säger en av killarna "Jaha är du lesbisk eller eftersom du blir så upprörd?". Det var fan droppen! Hur jävla dum i huvudet får man bli?! Det är ju som att säga att om man  inte har något emot invandrare så är man invandrare själv. Jag blir så trött på sånna här trångsynta och faktiskt människor! Och jag är så trött på det alltid är jag mot dom på jobb. Fy fan. Kan man inte  bara tycka att kärlek är fint och bra? Det tycker i alla fall jag!