Being Johanna

Inte mycket har hänt idag. Har inte ens varit och jobbat... Drygt. Handla måste jag också göra, har ingenting hemma. Men gud vad trist. Att handla mat till bara en person känns så himla meningslöst. Jepp, jag är deppig igen. Jag vill ha tillbaka vad jag hade för några månader sen. Måste sluta med sånna här deppoinlägg och ta tag i mej själv, men det är svårt. Jag har ont i hjärtat. På riktigt. Har alltid tyckt att folk som säger så är lite mesiga, jag har alltid varit en tuffing. Mig slår man inte ner så lätt, det ska ni bara veta. Men nu är jag nerslagen. Jag erkänner. Heartbroken to the limit. Och är det inte så jävla pinsamt? Jag är inte den som bölar över killar. Men jag var (är!) så jävla kär. Han var mitt allt. Verkligen mitt allt. Vi har gått igenom så himla mycket tillsammans, vi var ett team. Han sa alltid "It´s you and me against the world". Vad fan hände med det? Jag flyttade till ett annat land för i helvete. Nu börjar jag bli arg.. Och frustrerad. Detta får bli sista inlägget om honom och om Irland. Jag är färdig med det nu. Live in the moment.